lokalingon

Idag har jag återigen under min löprunda med hundarna i motionsspåret fått stanna och vänta på att medmänniskor lyckas fånga in sin hund som lyckligt springer mina två till mötes. Loka och Nessie har jag i koppel som är fäst i ett bälte runt magen. När vi springer, då vill vi springa, det är liksom det som är poängen. Att, när man tycker att det flyter på rätt bra, behöva stanna därför att folk inte kan hålla rätt på sin jycke är ganska irriterande. Jag skiter faktiskt i om hunden är lös eller inte, bara det inte påverkar mej. Jag är ingen fundamentalist när det kommer till regler och förordningar. Men jag vill inte bli hindrad i det jag håller på med. Om man vet om att man går på ett motionsspår där folk springer och inte sällan gör det med hund, får man väl laga efter läge. Har man inte sån dressyr på hunden att den lyder blint (eller åtminstonde som regel) när det kommer andra hundar springande då hålls den kopplad just där eller så går man någon annanstans. Åkers kronopark där nu det aktuella "Ulvaspåret" ligger finns det hur mycket skog med stigar som helst.