lokalingon

Vi var på släktkalas i helgen. En familjemedlem är synskadad och har därför en ledarhund. För henne är hunden ett ovärderligt hjälpmedel. Hunden skänker ett oberoende till den synskadade som jag tror att vi seende har svårt att föreställa oss. Den här hunden är lugn som en såskopp. Under festen fick den ledigt och minglade runt i det stora sällskapet med svansen vaggandes fram och tillbaks. Som hundar i allmänhet och retriever i synnerhet passade hon på att kolla efter något ätbart under borden. Jag är övertygad om att Ora som hon heter har ett bra och intressant liv. Men jag är inte så övertygad om att så alltid är fallet för de här hundarna. Enligt de instruktioner som de synskadade får så ska hundarna hållas under en väldig tukt och förmaning. Att ge Ora ledigt på det sett som skedde under festen är till exempel mot alla rekomendationer. Enligt dessa skulle hunden inte tillåtas att mingla runt, hälsa på folk och låta sig klappas. En ledarhund ska inte tillåtas leka, hämta pinnar eller spåra. Inte ens andra familjemedlemmar ska engagera sig i hunden mer än absolut nödvändigt. Den ska heller inte tillåtas visa några känslor. Ora träffar till och från en dvärgpudel som tillhör en annan familjemedlem. Denna pudel är högt och lågt och överallt, jämt. Den är på Ora hela tiden och låter henne inte vara ifred. Jag fick beskrivet hur pudeln i princip kryper in i munnen på Ora i sina försök att ställa sig in. Också Ura som annars är en mycket tålmodig hund tröttnar till slut och gör som hundar gör när de tröttnar. Hon morrar till och visar vad som finns bakom läppen. Enligt givna instruktioner skulle inte Ora tillåtas tillrättavisa den jobbiga pudeln på detta vis! Jag förstår grundtanken bakom de här reglerna. Hundens uppgift är att leda sin förare. Det ska vara det sätt hunden får utlopp för arbete och inga andra aktiviteter ska kunna konkurrera med den aktiviteten. Och eftersom synskadade nödvändigtvis inte behöver ha någon tidigare erfarenhet av eller någon större begåvning för hund, så är det nödvändigt med enkla tydliga regler. Nu har min släkting ett gott omdöme och förmåga till självständigt tänkande så hon tullar på en del av dessa rigida regler. Jag liksom hon tror att hunden jobbar bäst om den mår bra. Hunden mår bra av att få lite frihet och vara bara hund ibland. Ora fungerar också alldeles umärkt som ledarhund trots att hon emellanåt tillåts vara just hund.