lokalingon

...om folk förstår det här med genetisk variation. Om man jämför stamtavlor på fem generationer med varandra så kan det se ut som om hundar är helt obesläktade. I det korta perspektivet är det i de flesta fall i sin ordning att genomföra den tänkta parningen när man jämför stamtavlor på det här sättet. Inavelsgraden visar kanske till och med 0. Om sen den ena parten har led från ett ovanligt land så tror man nästan per automatik de här hundarna är helt obesläktade med varandra. Man kan tycka att våra uppfödare är upplysta och ansvarsfulla när det handlar om att inte linjeavla. Och det är de utan tvekan. Man har bra koll de led som går i avel och är noga med att inte avla på hundar med för nära släktskap.
MEN problemet är att våra etablerade avelsdjur i alltför stor utsträckning har samma ursprung. Då pratar jag inte om de närmaste generationerna. Om man gör sig omaket att kolla upp de hundar som utgör grunden för den europeiska stammen så konstaterar man snabbt att fler av dem är nära släkt, trots att de utges för att vara "oberoende släktled".  Dessa grundare härstammar från nordamerika och därför har de i stort samma bakgrund som de hundar vi hittar där idag.
Om man från början hade förvaltat stammen enligt de principer som vi faktiskt gör här i Sverige idag, så kanske bilden hade sett annorlunda ut. Men med tanke på att ett fåtal hanhundar är mycket väl representerade i sina respektive generationer så kan man befara att rasen har passerat åtskilliga genetiska flaskhalsar.
Jag har inte fått det bekräftat men jag hörde att en ren utavel har helt och hållet mist sin positiva effekt efter fem generationer om parningarna sedan skett med gängse stam. Sen återkommer tex. rastypiska defekter och sjukdomar i samma omfattning som om den tidigare utaveln inte skett.
Vad jag vill förmedla är alltså att det generellt inte spelar så stor roll att våra uppfödare är anvarsfulla, studerar stamtavlor och agerar därefter om man har att göra med hundar som i stor omfattning är ifrån samma stam och bär på i stort sett samma gener.
För många av våra uppfödare här i landet, som en gång började med svenskstammade hundar, börjar den genetiska uppsättningen i deras hundar att likriktas i sådan grad att den effekt av utavel som de kunnat rida på i några generationer, snart är slut. Hundarna kan i princip inte särskiljas från gängse amerikanska led.