lokalingon

Kan en Vit Herdehund bli för bra?

Juste slogan för rasen; "Vit Herdehund, rasen som inte ska nå ända fram!"

Nja, så vill nog ingen uttrycka det...

Nu blir det lite konstigt om jag gör mej till talesman för de som vill runda av VHs egenskaper, men om jag förstått det hela rätt så tycks det finnas en vilja att profilera VHs mentalitet så att den tydligt skiljer sig från Schäfer,(återigen Schäfer som spökar!). Fortfarande är lillebrorskomplexet gentemot Schäfer så starkt att förmågan att ta självständiga ståndpunkter tycks vara hämmad. Behovet att distansera från Schäfer överbygger det mesta, till och med Vit Herdehunds egenskaper att bli en riktigt bra brukshund känner man sig nödgad att begränsa.

Själv ser jag Vit Herdehund som en självständig ras sedan tio år och gläder mej åt det. Ville jag ha en Schäfer så köpte jag mej en sån, men nu är det Vit Herdehund jag vill ha och hjälpa till att utveckla.

Vit Herdehund är en vacker och sunt byggd hund som i stort är frisk. Den är inte exponerad för överdrivna och kvarstående rädslor. Det jag gillar hos den när det kommer till arbete är dess förmåga att trots arbetsiver kunna kanalisera och focusera på arbetsuppgiften.

Min önskan är att kunna fylla på med positiva egenskaper som karaktärsdrag för rasen så att den "når ända fram!"

Men inte kan du väl inte bara sitta och tycka att si eller så ska rasen se ut mentalt om den inte gör det! Någonstans får ni utgå ifrån vad ni har, en ras "som inte når ända fram" och som är och kommer att förbli en blek kopia av Schäfer!

Det är ju precis det vi inte vill ha, en blek kopia av en schäfer. Herden är en EGEN ras och ska så förbli, och vem kan påstå att bara schäfern kan nå toppen men inte herden? Jag vill absolut ha de egenskaperna hos en VH, som du beskriver Roger, men jag vill samtidigt inte förlora möjligheten för "vanliga" människor att klara av att äga en VH utan att det blir problem. Uppfödarna ska avla för valpköparna, inte för domarna, och för hundens välmående. Hunden skiter blanka fan i om vi tävlar eller inte, det är VI som vill tävla och använda hunden. Att träna tillräckligt för individens bästa räcker. Jag vill inte att vi ska offra en del av rasen, för att få fram en annan. Således- vill man ha schäferns egenskaper med allt vad det innebär, köp då en schäfer. Istället för att försöka skapa en schäfer av herdehunden.

Vill även tillägga att såväl MH och MT är ofullständiga verktyg för att försöka mäta hundens personlighet och mentalitet och är inget vi bör stirra oss blinda på, hunden är en så mycket mer komplex varelse än så och förtjänar mer. Den dagen vi får fram hundar med total avsaknad av t ex rädslor, så har vi stora problem att lösa.

För det första vill jag bemöta Rogers första inlägg, jag tycker inte att det är rasotypiska egenskaper. Var i rasstandarden står det att dessa egenskaper inte ska finnas? Många herdar passar idag in på den beskrivningen.

För det andra, Jens vad är ditt problem? Och vem är du som tror dig veta allt om vit herdehund?

För det tredje, det är inte konstig att rasen jämförs med schäfern. Herdehunden har ju sitt ursprung i schäfern, men kom att utvecklas annorlunda, bla för att den vita färgen förbjöds i nästan hela Europa. Dessutom vet de flesta hur en schäfer är, det är ju trots allt den vanligaste rasen i Sverige och den förknippas fortfarande med polis- och andra typer av tjänstehundar.

Eftersom jag är ute mycket i hundsammanhang så kan jag bara konstatera att den vanligaste frågan är: Hur är vit herehund jämfört med schäfer? Det innebär sålunda att den som äger en vit herdehund inte nödvändigtvis är den person som lyfter fram jämförelsen.

Fast jag håller med om att det finns ingen anledning att använda schäfern som måttstock då den vita herdehundens egenskaper ska beskrivas. Det går utmärkt att använda ord som lite, måttligt eller stort vid gradering av exempelvis kamplust, försvarslust, skärpa, mod mm.

För det tredje, det är inte tu tal om att vit herdehund utvecklats otroligt under 10 år. Rasen är arbetsvillig, men det handlar ju om att rätt person ska köpa den för att det ska synas. Med det menar jag, en person som är intresserad av att träna och tävla. I dag finns det en mängd olika aktiviteter att välja mellan och precis som Bella säger,hunden ger blanka fan i om vi tävlar eller inte. En vit herdehund mår bäst om den aktiveras, men den behöver inte prestera inom svenskskyddet eller IPO för att bevisa att den har kapacitet. Det är ju dessutom inte de största grenarna inom hundsport.

Jag har haft fem schäfrar varav tre tjänstehundar och det passade mig utmärkt då. Nu passar det utmärkt med vit herdehund och jag har en som är underbar och jag ångrar inte en sekund att jag köpte honom. Han är fantastisk i spår,- sök o lydnad och har även tränats i svenskskydd. Vi är flera som när vi tävlat ofta stått högst upp på prispallen och domarna har uttryckt sin förtjusning över rasens karaktär och arbetsilja. Att min hund inte är mer meriterad inom bruks och lydnad beror inte på honom utan på mig och omständigheter i mitt liv.

Det finns fyrahundra hundraser att tillgå. I stället för att kasta skit på vit herdehund är det väl bättre att köpa en hund som motsvarar de förväntningar man själv har.

Sist, visst är det önskvärt att sikta mot att hundförare som vill nå den absoluta toppen inom olika delar av hundsporten ska kunna se vit herdehund som ett seriöst alternativ. Men precis som Bella skriver, möjligheten för "vanliga" människor att klara av att äga en VH utan att det blir problem ska inte gå förlorad.

Kan vara på plats i detta inlägg att förmedl lite rasstandard och historik.



Utdrag från rassklubbens hemsida:



RASSTANDARD

Uppförande/karaktär:

Den vita herdehunden skall vara livlig men inte nervös, uppmärksam och vaksam. Mot främlingar kan den ibland vara något reserverad, dock aldrig ängslig eller aggressiv



HISTORIA

“Skillnaderna framgår tydligt trots att standardtexterna som alltid är mycket kortfattade. Och jämför vi sen med den historiska utvecklingen, så får vi en förklaring till förhållandet. Från 1899 får hundarna i det pågående avelsarbetet med herdehundar från olika delar av Tyskland rasnamnet Deutscher Schäferhund. Och det är då som den målmedvetna aveln börjar under von Stephanitz’ ledning. Målet blir dock inte herdehunden utan i första hand den allsidiga tjänstehunden. Och därmed behövs egenskaper som ”mod, kamplust och hårdhet”.



Weisser Schäferhund, vit herdehund, har en annan historia, som inte ens äger rum i Europa. Det är i stället via aveln i främst USA och Kanada, som de vita herdehundarna återvänder. Och då visar det sig att utvecklingen gått i helt andra spår än för tjänstehunden tysk schäfer.



I standarden för vit herdehund står ”livlig men inte nervös, uppmärksam och vaksam”. Det är en allmän beskrivning på en hund som framför allt ska kunna samarbeta med människan. Den vita herdehunden står närmare sitt ursprung av vall- och herdehundar än den moderna tyska schäfern.



En vit herdehund ska kännetecknas av ett öppet sinnelag, vara orädd och ha ett gott självförtroende. Han har en naturligt tillbakadragenhet inför främlingar men är aldrig skygg eller ängslig. Hans tillgivenhet för ägaren tillsammans med en nästan rörande fördragsamhet med barn gör honom till en idealisk familjehund, som ingenting högre önskar än att vara accepterad som en i familjen. I arbete är han villig och positiv till uppgiften. Hans sensibla karaktär kräver erfarenhet och inlevelseförmåga av föraren särskilt om det är fråga om att prestera resultat. Nervositet eller aggressivitet får inte finnas.”

Hoppsan! här går det hett till.. hmm ja jag kan ju säga att jag är supernöjd med mina Vitaherdehundar, och jag tycker själv att dom är både sociala, glada i människor, älskar att arbeta, inte alls fega eller rädda av sig. Och dessutom så bara älskar jag dem.

Men inte tycker jag att vi måste blanda in schäfern hela tiden i alla dialoger?! hmm det finns många brukshundar som har de egenskaperna, och det är egenskaper som jag uppskattar högt då jag både tränar och tävlar mina vänner. Jag håller dessutom på med IPO med mina och dom bara älskar sporten!! Ännu så är vi inte ute på den tävlingsplanen men självklart så hoppas jag att den dagen också kommer någon gång.. och ändå så är det inte någonting annat än vit herdehund som jag har i linan! ;-)

Jag tror inte att vi med den bästa viljan i världen under överskådlig tid kan omforma vid Herdehund till en ras som ”vanliga” inte generelt klarar av att äga utan problem, det är väl heller inte önskvärt. Men som alltid finns det individer och delar av populationen som kan vara svårhanterliga för den oerfarne. I vissa fall är det deras stora arbetsbehov som gör dem svårhanterliga för dem som inte är beredda eller har kunskapen att tillfredställa deras behov. Och så måste det få vara men det gäller då att matcha ägare och hund så att de passar ihop.

Självklart är det VI som vill tävla med våra hundar!(?)Och som tävlingsintresserad blir det så mycket intressantare om man har en hund med rätt egenskaper. Jag förmodar att Annika som utövar IPO kan skriva under på detta.

MH och MT är ofullständiga i synnerhet på individnivå, men inte ser det väl ut som om rasen har problem med varken för mycket rädslor eller för lite?

Det är självklart inte konstigt att frågor om skillnader och likheter med Schäfer dyker upp. De har ju ett gemensamt ursprung. Det jag vänder mej emot är som jag redan skrivit detta ständiga sneglande ditåt för att markera sin självständighet, vilket då leder till osjälvständighet. Visst skillnad men inte självständighet.

Det är jättetrist att bli uppmanad att sluta med rasen för att jag vill diskutera hur vi ska föra rasen vidare och utveckla den. Själv har jag en hund som jag är rätt nöjd med och jag vet var jag ska leta om jag ska ha en ny eller en till, men det var ju inte det jag ville diskutera…

Jag tycker mej få lite dubbla budskap här om svaret på min ursprungliga fråga om hurvida nämnda hund är otypisk för rasen och därmed har ej önskvärda egenskaper. Å ena sidan menar ni att ni gärna ser den hunden som VH ” jag vill absolut ha de egenskaperna hos en VH” och ” jag tycker inte att det är rasotypiska egenskaper” medan det å andra sidan tycks vara ett skäl till att uppmana mej att byta ras!

Jens inlägg bemöter jag inte mer då han inte tycks ha intresse av en diskussion.

Jag tycker inte att du ska byta ras. Min kommentar om 400 raser var inte riktad till dig utan till Jens. Jag vill att vit herde ska vara som det du beskriver högst upp, många är så men många är inte det och kanske en del av de som föds inte kommer dit heller. Det beror på uppfödarna.

Det där med att det finns de som vill runda av vit herdes egenskaper och sneglande åt schäferns ursprung för att markera sin självständighet är jag inte insatt i. Jag vet dock att det finns de som strävar efter det som du beskriver i ditt första inlägg och det tycker jag är bra. Egenskaper utöver det såsom skärpa tycker jag inte att det finns någon anledning att lyfta fram. Så jag tror att vi som nu skrivit i din blogg (bortsett från Jens :))på det stora hela är överens och att vi faktiskt verkligen gillar vit herdehund.

Nu ska jag försöka att inte skriva mer, då de skrivna orden lätt tolkas olika. Däremot vore det kul att diskutera live någon gång. Ha det gott o kanske vi ses på appellplan någon dag.

Ja det bli ju lätt missförstånd! Men om man reder ut dem så är det ju inga probem. Jag diskuterar gärna VH "live", jag kommer just från en sådan diskussion med en av våra uppfödare och den var måste jag säga mycket givande. Vi fick nog båda något att fundera på då vi angrep en gammal frågeställning ur nya vinklar. Men det är ju i regel så diskussioner förs om vår ras, i slutna sällskap. Sällan förs problem, ifrågasättanden och funderingar i de öppna rum som ändå finns tillgängliga. Fördelen med dem är ju att fler har en möjlighet, om inte att kasta sig in i diskussionen, så åtminstonde ta del av den. (Jag vet att många fler än de som skrivit här har följt diskussionen). De slutna diskussionerna har ju också en tendens att ske mellan likasinnade. Det är naturligtvis ett bra sätt att stärka band och grupptillhörighet, men begränsande på det viset att helt nya infallsvinklar och ståndpunkter är desto färre.

Så fortsätt gärna att skriva här Maria!