Varianter i vår herres hage

Det är inte konstigt om Schäfer som är så framgångsrik på många områden och vitt spridd, utvecklas åt olika håll. Därtill kommer människans experimentlusta att korsa in andra raser för att skapa något nytt. Vit Herdehund är bara ett exempel.

Jag ska försöka presentera ett axplock av varianter från världen över.



Ovanstående Schäfrar är av s.k öststatsled, DDR resp Tjeckoslovakien. Det härstammar från hundar som blev kvar i östra Tyskland efter 2a världskriget. De är knappast avlade för show eller sällskap, utan är snarare för arbete. De är ofta kompakt byggda, har massiva huvuden och ett hett temperament, inte sällan med en hög grad av skärpa. 



Också västeuropa har haft sina arbetslinjer, sk brukschäfer. Inte lika kompakt byggda som sina öststatsdito.



Långhåriga Schäfrar föds relativt ofta.



Amerikanska show-Schäfrar är den numerärt dominanta typen i Nord Amerika sedan 1970-talet. De har linjeavlats hårt på i showsammanhang framgångsrika avelsdjur. De registreras i "American & Canadian Kennel Club systems"  och det krävs inga arbetsmeriter för att erhålla titlar.
De är avlade för en extrem travgång och är långa i kroppen och har överdrivet vinklade bakhasor och sluttande bakdel. Denna kroppsbyggnad motverkar hundens fart- och hoppförmåga. Temperamentet är milt och dåliga nerver kan vara ett problem.
De bästa kan vara trevliga familjehundar och de som inte har de extremaste kroppsbyggnaderana kan fungera till lättare hundsportgrenar som tex lydnad.
Till tjänstehundar används i regel Schäfer från europeiska linjer.


Svensk Vit Schäfer.
Sedan Schäferrasens skapelse i slutet av 1800-talet har anlaget för vitt funnits. En stor del av anfäderna var anlagsbärare eller helt enkelt vita. Fram till 1930-talet var vitt en tillåten färg och till 1981 kunde vita Schäfrar registreras i SKK, efter det fick de av någon anledning registreringsförbud. Detta innebar inte att de försvann i Sverige, utan de levde vidare utan SKKs registrering. Den otillåtna färgen och senare registreringsförbud har säkert bidragit till att den vita Schäfern inte följt de modenycker som den "vanliga" Schäfern drabbats av.



I och med registreringsförbudet av vita Schäfrar uppstår behovet av att få registrera dem. År 2000 sker detta under namnet Vit Herdehund. Till en början härstammar den svenska stammen av Vit Herdehund i stort sett helt från ovannämnda stam av Vit Schäfrar. Som syns på bilderna av både den vita schäfern och den Vita Herdehunden av samma stam, så är de inte fullt så vita såsom rasstandard föreskriver.



Fullt så vita som rasstandard föreskriver är däremot de Vita Herdehundar som snart importeras i allt större omfattning. De här hundarna härstammar ifrån amerikanska "White Shepherd" och är de som rasstandard skrivits utifrån. Därför visar det sig omedelbart att de är överlägsna sina svenskättade kusiner i utställningssammanhang. Tittar man på de mentalbeskrivningar (MH) som gjorts ser man en tydlig skillnad också där...

Andra varianter med ursprung i Schäfer är...



...pandaschäfer och...



...dvärgschäfer och...



...Shilohschäfer. Shilohn ska ha kommit till som en reaktion på de alltmer extrema utställningsvarianterna i Amerika. Man har korsat in Alaskan Malamute och Sarplaninac för att öka storleken, för stora är de.




Märkligt nog finner en del att de har behov av att ha lite vildare anlag i sina hundar. De två hundarna ovan är båda en varg/Schäfer-korsning som blivit godkänd FCI-ras, Czechoslovakian Wolfdog respektive Saarlos Wolfhond. Knappast förvånande uppvisar de här "hundarna" ofta överdrivna rädslor och skygghet.



Utonagan är ett försök att med Schäfer, Alaskan Malamute och Siberian Huskey ta fram en hund med ett varglikt utseende utan att behöva brottas med den problematik som "äkta" varghybrider måste dras med.

Det finns naturligtvis många fler varianter, avarter och raser som har Schäfer som stamfader. Somliga kan ses som en naturlig skapelse därför att behovet av utveckling har funnits, andra känns enbart som ett utlopp för mänsklig experimentlusta. Vilka som är vad är upp till var och en att bedöma.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0