lokalingon

Jag har alltid låtit mig imponeras av polarhundar som är skapta för hårt arbete i i ett kärvt klimat. När jag då stöter på någon av dessa raser stannar jag gärna till och beundrar dem en stund. Så skedde också på parkeringen vid ett varuhus i stan. När ägaren till bil och hund dyker upp frågar jag om det är en husky, mer för att få en anledning att prata hund än för att bli upplyst om vilken ras den tillhör. Jo, hon bekräftar då att nog är det en husky allt. Den är också bäst i rasen, säger hon stolt. Jaha? På vadå? undrar jag fåraktigt.
Som sådan hundägare som sällan bryr mig om utställningsresultat fanns det inte i registret att det också är en utställningstitel! Det kändes allt lite fånigt men jag tänkte mej väl att den var rasens bästa draghund eller något.

Allt är frid och fröjd - tror man!

Fin dag och jag är uppe tidigt för att ta ut hundarna och lägga ett spår åt Loka. Jag lägger spåret i vanlig ordning och tar en promenad medan spåret kallnar. Då hoppar Loka till som skjuten ur en kanon ur diket där hon snusat runt. Kvar i diket ligger en mycket ilsken huggorm. Den fräser så att man nästan tror att det är en skallerorm!

Så står man då inför frågan om hon blivit biten! Jag känner över henne men märker eller ser inget speciellt. Men visst dreglar hon lite? eller haltar hon inte lätt på frambenet? går det inte att skönja ett bett på tungan? nojjig blir man ju!

Jag tar det säkra före det osäkra och lastar in hundarna i bilen. Spåret får vara för idag. Som tur är så bor jag nästan granne med en veterinärklinik där de får titta på henne. De ser inga symptom på att hon blivit biten. Huggormsgift är tydligen mycket potent och gör rejält ont där bettet sätts. Sen börjar det svullna och hunden blir slö. Men Loka visar inget av dessa symptom utan är lika tokig som vanligt. Till och med in till veterinären kan hon inte komma fort nog!

Upp emot hälften av huggormens bett är så kallade "torrbett" där den inte sprutar in något gift. Blev hon biten så var det sannolikt ett "torrbett".
Man får en rejäl tankeställare och funderar på hur den här dagen kunde ha utvecklats. Jag vet en på klubben som fick sin hund ormbiten och den hunden led av sviterna efter detta under mycket lång tid trots snabb veterinärvård.