lokalingon

Det är inte så hemskt mycket som skiljer apellen från lägre klass. Det enda helt nya momentet i lägre är krypet. Sen är det bara lite modifieringar av moment från apellen med längre sträckor vid inkallning och budföring. Det tillkommer skott på budföringen och platsliggning och längre tid för platsliggning. Avstånd och tid utgör inget problem. Jag tvivlar på skottet under nämnda moment ställer till med något heller.

Självklart ser spåret helt annorlunda ut också men det ser jag snarare som en fördel! Skönt att slippa harva runt i apellspåret med dess stela och fasställda struktur. Att gå ett lägrespår, högre och elit också för den delen, ger en helt annan upplevelse. Det är lite spänning att ge sig ut i ett okänt spår och förlita sig helt på hunden!

Såsom jag ser det skulle vi kunna starta i lägre till hösten om vi bara lade in en högre växel i träningen. Javisst skulle vi kunna starta, men jag gillar inte att tävla om jag inte känner att vi har goda chanser till en uppflyttning. Det finns ju också ett par moment från apellen som kvarstår i lägre som vi behöver förbättra och stabilisera, apporteringen och framförgåendet. Såvisst finns det att göra.

Nä, här har jag inte tid att sitta och skriva! Ut och träna! Det finns lite gammal blodpudding i kylen som kommer att tjäna som en utmärkt belöning.

I vanlig gör Loka vad hon kan för att reta upp Nessie. Hon nafsar och springer omkull henne. Hon vet mycket väl vad resultatet snart kommer att bli. Nessie blir förbannad och jagar snart Loka för allt hon är värd. Nessie får något mordisk i blicken och hade man inte sett detta spektakel åtskilliga gånger förut skulle man tro att den lilla prickiga på tio kilo skulle döda den stora vita på trettio om hon fick tag i henne. Det är exakt vad Loka är ute efter, men hon ser snart skräckslagen ut och ser faktiskt ut att springa för livet. De far fram och tillbaka över vår lilla tomtplätt. En normalbegåvad hund skulle se till att blicken och uppmärksamheten riktad framåt när det bär iväg i sådana här farter, men inte Loka. Hon har mer uppmärksamhet på Nessie och hur nära hon är.  Denna gång sitter vi på första parkett på gräsmattan i våra solstolar och betraktar spektaklet. Så kommer ekipaget sättande i full fart rakt emot oss. Loka först och en ilsken gårdshund efter. Tro inte att Loka ändrat taktik och ser till att ha blicken i färdriktningen. Nädå, trettio kilo hund i full fart drämmer rakt i mej och min solstol. Kortändan på stolens armstöd rämnar rakt in i styrbords sida på Loka som ju på grund av sin uppmärksamhet bakåt kommer sättandes snett framåt. Loka skriker som om hon hade kniven i sig och hon linkar ynkligt iväg för att invänta döden, tror hon. Efter en kort inventering av eventuella skador är hon helt återställd och hon tittar beundrande på mina helbrägdagörande händer som nyss botat henne från de dödliga skadorna.