lokalingon

Nu på morgonen ska Tjalve lämnas in till veterinären för kastration. Därför får han varken mat eller tillåtelse att gå ut. Han börjat bli riktigt irriterad nu. Han krafsar frenetiskt på sin låsta kattlucka, blänger irriterat och jamar ljudligt. Då och då ger han sig på den som är mest försvarslös i familjen, Loka. Där Loka ligger i sin korg och halvslumrar, kommer han och smäller till henne över nosen eller kastar sig över henne med ett grepp där det ser ut som om han försöker strypa henne. Och Loka gör ingenting, hon bara ligger där och lider. Nessie ger han sig inte på för hon blir förbannad och nafsar till honom.
Nåja snart är det dags att åka så vi får väl stå ut med honom en stund till.

Jag måste be att få gratulera Tågabo Indiana som också blev KORAD efter godkänd exteriör i söndags!

Jag fick nyligen den tråkiga men kanske inte helt oväntade nyheten att Antons brorsa kilat vidare. Det "inte helt oväntade" består i att han var 12 år och hundar lever tyvärr inte i evighet. Dusty var i sina bästa dagar bevakningshund i hemvärnet.
Han representerade de allt färre hundar med "svenska led" och helt utan inblandning från de euro/amerikanska importleden. Man kan se symboliken i frånfället som att de faktiskt dör ut.
Ironiskt nog börjar de nu efterfrågas i avelssammanhang från de mest oväntade håll, men då finns det knappt några tillgängliga längre. Man får hoppas på att det inte prutas på kvaliteten i ivern att hitta ovanliga led.
Sannolikt sätter prestigen med att lätta på de kennelpolitiska mönstringsreglerna alltför stora hinder före rasens bästa. Lösningen kan knappast vara annat än att ändra på rigida mönstringsregler. De efterfrågade hundarna finns ju i viss mån fortfarande oregistrerade!

Idag blev Loka KORAD efter att ha genomgått exteriördelen.

Tre jyckar till genomgick granskningen; Blondie, Taurus och Chaplin. Alla är nu KORADE! Grattis!

Nu är betonggolvet blottlagt helt i akvarierummet och betongen har uppenbarligen sugit en hel del av vattnet. Om dörren stängs in dit så blir det påtagligt fuktigt därinne.
Jag tror att samtliga torrlagda fiskar som jag plockade upp ur gruset den där morgonen har klarat sig. Trinidaderna borde vara tillräckligt många för att utgöra grunden till en ny population. Det grämer mig att jag inte räddade fler! Men jag blev rätt stressad av vad jag mötte och ville bara börja torka upp. 
Med lite bärhjälp står nu mitt 500 liters på plats därnere nu. Den här gången ska jag inte lämna något åt slumpen. Det ska vägas in ordentligt och stå på skivor av frigolit. Hålrummet som uppstår då akvariet har aluram ska fyllas till stöd för glaset.
Sen ska det införskaffas intressanta invånare. Spånga akvarieförening ska ha storauktion och kanske kan jag hitta det jag sökt ett tag, någon vildform av svärdbärare, gärna X. Alvarezi, och varför inte ett par arter av centralamerikanska dvärgciklider.

Jag sitter här och tittar igenom protokollet korningens exteriörbeskrivning. Det är inte få punkter (103!) som ska gås igenom! Jösses! ska de skära i hunden också?
Nämen det är nog bra, men lite nervös blir man ju. Hur ska det gå för min gula, nosbleka och långryggade brud i de här sammanhangen? Det finns inget annat att göra än ta tjuren vid hornen och se efter. Förhoppningsvis har Loka sin första officiella titel efter helgen, om de nu inte har skurit henne i bitar och lagt dem under microskåp också...

Jag tror jag har skrivit om det förut, men jag känner att jag behöver göra det igen.

I egenskap av enskild person kan jag mycket väl utifrån min egen uppfattning få tycka att ett MH är bra, mindre bra eller till och med dåligt. Det som beskrivs på ett MH är hundens reaktioner i en viss situation och det är riktigt att detta protokollförs helt neutralt och utan värdering. När sen siffrorna som representerar respektive reaktion hamnar framför mej, så står det mej fritt att tolka resultatet. För att göra resonemanget enkelt och överskådligt kan vi ta momentet skott. Protokollet beskriver helt neutralt och utan värderingar mycket riktigt enbart hundens reaktion på skott. Men det kan ju aldrig innebära att jag kan tycka att "5" skulle vara lika gott som "1"! Med andra ord tycker jag att det är bättre med en skottfast hund än en skotträdd hund!
Om man är insatt i hur MH är uppbyggt och har egna referensramar om hur rasens egenskaper bör se ut, så gör man likadant med resten av beskrivningen. "Skott" är bara ett utomordentligt bra pedagogiskt exempel som de allra flesta borde kunna förstå.

I första avsnittet av "Alla vi barn på Saltkråkan" träffar familjen Melkersson på färjan ut till ön den gamla buttra fiskargubben Westerman. De frågar honom om Snickargården de ska hyra är bra. - Bra och bra, svarar Westerman. -Somliga gillar att det regnar in andra gör det inte.
Objektivt kan man alltså beskriva att ett tak läcker, men det är nog så svårt att lägga mer än en värdering i det.
Så nog kan jag tycka till om MH också.

Sen är världen sällan svart-vit. Ofta är vissa delar i MH´t bra medan andra är mindre bra. Då kommer man in på hur man själv värderar olika egenskaper i jämförelse med varandra. Hur värderar jag till exempel "gripande" och "kvarstående rädslor" i jämförelse med varandra?

Märkligt skulle det bli om jag har den här inställningen till hurvida det går att värdera ett MH, skulle ducka för frågan bara för att jag i min ägo har en hund där jag inte är nöjd med resultatet. Då fanns plötsligt inte utrymmet att själv tycka till utan jag hänvisar till MHs objektiva beskrivning. Det vore märkligt!

Det finns de som undrar vad det ska vara för mening med att ha en hund som gillar att dra i trasa eller springa efter en boll. Det kan man ju undra om man inte förstår att det inte har ett egenvärde i sig. Däremot är det ovärderliga "nöjen" och hjälpmedel för att belöna hunden. I de här sammanhangen är det också en stor poäng med en matglad hund eller en hund som vill bli kliad på magen eller inte vet något bättre än att få tvätta husse i ansiktet. Belöningar kan se mycket olika ut och det är en fördel om hunden gillar många olika sorter.  En anledning till det är att de passar olika bra till olika tillfällen, beroende på vad du vill uppnå (förutom att tala om för hunden att den gjort något bra).

Förväntan på olika typer av belöningar försätter hunden i varierande sinnesstämningar. Det kan vara lite induviduellt men generellt kan man säga att mat och sociala belöningar är lugnande och lekbelöningar drar igång hunden. En del hundar är alltid som filbunkar och kan oavsett övning belönas med lek. Andra stressar upp sig och kan inte focusera på sin uppgift om det förväntas lek. Det är det avsevärd fördel om det finns en arsenal med belöningsvarianter.

Just nu håller jag på att träna kryp med Loka. Vi är bara precis i början av inlärningen och då passar det bra med godisbelöning eftersom krypet måste ske behärskat och med rätt teknik. Skulle hon förvänta sig att jag kastar iväg en boll i det här stadiet så skulle det slarvas och hastas iväg alldeles för fort. En annan fördel nu med godis är att träningen blir så mycket mer effektiv. Jag kan belöna mycket tätt och fortsätta direkt efter belöning. Med lek tar det en god stund innan vi kan gå vidare. När tekniken sen väl sitter kan jag mycket väl variera med lekbelöning på olika sätt.

Om jag vid inkallning vill förstärka farten in till mej använder jag mej av lekbelöning i form av trasa eller boll. Här gör många misstaget att slita fram belöningen när hunden i sakta mak närmar sig. Vad är det då som händer? Jo, du belönar en seg ingång och det var ju precis tvärtom mot vad vi ville. Visst, hunden ökar farten när belöningen slits upp men den belönas för sitt sengående. Belöningen ska slitas fram när hunden håller den fart du vill ha! Det finns lite upplägg för hur man successivt får en seg hund att öka, men är du inte nöjd ska hunden inte belönas.
Loka håller ofta en mycket hög fart vid både inkallning och budföring. Så hög att det för den andra mottagaren ibland är lite läskigt om de inte är vana vid Lokas ingångar. Men så tränar vi också oftast ingångar och fart separat. Då och då sätter vi ihop momentet. 
Fartträningen går till så att jag kallar in Loka. Leksaken skall vara dold för henne och hon ska helst inte ha sett att jag stoppat på mej den. Om jag är nöjd med farten sliter jag någonstans på vägen in mot mej (eller mottagaren om det är budföring) upp belöningen och hon får komma in och leka. Från det ögonblicket belöningen kommer upp är resten helt kravlöst, bara lek. Skulle hon sega, så bryter jag bara. Inga korrigeringar eller lockande! Jag visar också tydligt med kroppsspråk att jag bryter genom att vända mej ifrån henne och kanske säga uppgivet "oj, oj vad segt" eller liknande. Skulle det bli en vana att komma in segt, får jag fundera på varför och lägga upp en stegringsplan därefter.

Slarva inte med belöningarna. Det är ju ofta det som är grädden på moset för hunden. En del övningar är visserligen självbelönande för hunden och då är det bara att tacka för det. Variera belöningarna, dels för att passa det ni gör just nu men också för att hunden inte ska tycka att det är enformigt. Var oförutsägbar! Låt hunden förstå att gör den bara rätt så kan belöningen komma när som helst och den ska helst dyka upp som blixten från klar himmel, dvs trasan ska inte hänga och dingla ur fickan eller ta en kvart att ta fram efter en del krångel. Jag tipsade en träningskompis som köpt en ny lädertrasa att montera den som Robert Deniro gjorde sin pistol i filmen Taxi Driver, i skjortärmen så att han med en armrörelse fick revolvern att snyggt och snabbt glida ut i handen. Scenen där han står framför spegeln övar och säger "Talking to me?" är oslagbar. Tänk på den när ni tränar hund!

Nu har jag brutit upp golvet och visst fanns det vatten därunder. Visst har spånskivorna sugit upp en del, men inte har jag hittat 200 liter vatten. Det här är gudskelov i källarvåningen, så skadorna är begränsade. Kanske har betongen i golvet sugit upp vatten? För det är fuktigt i källarrummet. Det visar inte minst luftavfuktaren vars behållare blev full under natten.

Nåja precis som efter Ragnarrök då jorden går under, uppstår det något nytt ur spillrorna från det gamla. Med ett rent cementgolv kan jag obekymrat fortsätta att utveckla den här hobbyn. Skulle en läcka uppstå igen kommer det inte att uppstå någon skada på inredningen. Jag kan utan att behöva ligga sömnlös iordningställa det stora akvariet på 500 liter och jag kan laga de två trasiga 220 liters utan att bekmra mej om jag gjort ett bra jobb eller ej.

En handfull av min trinidadguppystam verkar ha räddats till eftervärlden. Med en del fisk av denna stam som jag gett bort borde de ha tillräckligt genetisk bredd för att bygga en ny stark population. Som tur är denna stam också ganska spridd och det torde inte vara omöjlig att såsmåningom förstärka den med nya exemplar.

I morse när jag ska mata fiskarna möts jag av ett tomt akvarium. Nja, inte riktigt tom. Det var ju sand, växter och sprattlande fiskar i det. 220 liter vatten har mestadels runnit in under golvet. Jättekul! Så den här dagen har ägnats åt att bryta upp golv. Det mesta av min vildguppystam på ett hundratal fiskar gick åt skogen. En handfull kan vara räddade om de klarat torrläggningen. De ser inte helt krya ut. Alla mina bolivianska fjärilsciklider gick åt. De som klarade sig bäst är malarna, men de flesta gick ändå inte att hitta. Men de jag fick upp såg rätt ok ut, men vi får se.
Det är kul nästan jäämt!

Strängnäs BK har vunnit ett SM guld i skydd. 721,75 poäng blev det!