MT
http://lokavh1.webs.com/mttopptio.htm
Än kan man komma in på listan utan att komma upp i 400 p, men hur länge till?
Vilken kennel kommer att bli den första att ha tagit fram en hund på 500 p?
Korning....igen
För en annan som är så gammal som jag och gick i skolan då man fick betyg efter skalan 1 - 5, känns korningens siffror därför helt naturliga innan de multipliceras med sin respektive koefficient. Koefficienterna graderar ju de olika egenskaperna och momenten efter den betydelse den anses ha för en brukshund. Därför gäller det att göra bra ifrån sig på det som anses viktigt. Som alltid kan det som anses viktigt variera från ägare till ägare eller beroende på användningsområde. Sen kommer det säkert en revision av MT och då kanske det prioriteras om.
För att återgå till "betygsättningen" så tolkar jag siffrorna ungefär som de betyg jag engång fick.
1 - underkänt
2 - ej bra
3 - godkänt
4 - bra
5 - mycket bra
Av de 20 hundar som idag finns i hunddata och som gått hela banan är 15 godkända, dvs de har fått mer än 300 poäng och har godkänt skott. Om hunden går igenom banan med betyg 3 rakt igenom får den ihop 360 p. En trea betraktar jag som sagt som godkänt men inte som bra. För att bli godkänd på 300 poäng krävs endast ett snittbetyg på 2,5. Snittvärdet för dessa 20 hundar ligger på 350 poäng, alltså under betyg 3. (Tio av de här hundarna har mer än 360 poäng och mer än "3" i snitt)
Men vi skulle ju inte stirra oss blinda på slutsumman. Låt oss då kolla var brister och förtjänster sitter.
Inte helt oväntat har våra hundar problem att springa ut de 40 metrarna och kampa med en främling. Detta känns igen från avståndsleken på MH.
Uthålligheten att orka hålla focus och utföra något brister det en del i.
Socialt samspel är rena katastrofen!
Rasens, eller åtminstonde de här 20 hundarnas förtjänster är att det inte finns kvar otäcka minnesbilder, dvs kvarstående rädslor. Aggressiviteten ligger också på en bra nivå.
I övrigt ligger snittet runt betyg 3.
5 av de här hundarna har fått ihop mer än 400 poäng. (Jag har gjort en topp-tio-lista nu på hemsidan) För Vit Herdehund tycks det symbolisera en gräns för ett riktigt bra MT, men det ger inte mer än ett snittbetyg på 3,33 dvs något mer än "godkänt". För andra raser pratar man om bra summor på 500 +! Vår bästa hitills fick ihop 435 och Loka som bästa tik fick ihop 423.
Jag vet att jag låter riktigt negativ nu och det är kanske inte riktigt min mening, däremot vill jag belysa vad de här siffrorna står för och sätta dem i ett vidare perspektiv där vi också måste jämföra oss med andra raser för att inte stagnera i rasutvecklingen. Jag köper med andra ord inte rakt av att en hund som med nöd och näppe godkänd på MT är en bra hund, det bör finnas lite mer marginal. Betänk att vid 360 poäng har hunden i snitt "3" även om det också har stor betydelse var poängen sitter.
Nördarnas tillställning
Även jag får väl kategorisera mej som nörd nu, åtminstonde tycker frugan det. Jag har nämligen varit på akvariefiskauktion. Om man är intresserad av akvariefisk och gärna vill hitta sådana fiskar som sällan finns i en zoo-butik med normalt sortiment, så är en sån här auktion perfekt. Folk strömmar till från hela mälardalsregionen för att köpa och sälja. Priserna ligger dessutom långt under vad man kan förvänta sig i en zoo-butik och kvaliteten är i regel hög. Också fisk av det vanliga sortimentet i en zooaffär finns till ibland skamligt låga priser.
Om priserna är så låga frågar man sig varför folk dristar sig till att sälja så här då? En förklaring är naturligtvis att de kanske inte får så mycket mindre än de skulle få om de sålde till en zoo-butik. En annan förklaring kan vara att somliga arter här skulle vara svårsålda i en butik och då omöjliga ur en komersiell synvinkel. En tredje är nog att de under året lagt en hel del uppmärksamhet och engagemang i att föda upp dessa fiskar och nu får de chansen att visa upp sitt resultat för likasinnade (kanske inte helt olik drivkkraften för hundutställningsmänniskor?)
Själv for jag upp till Tyresö i hopp och mening att främst hitta en eller annan vildform av svärdbärare (Xhiphphorus). Några sådana fick jag också med mej hem, nämligen Xhiphphorus Mayae. En storvuxen art från Lago Izabel i Guatemala.
Men jag fick också med mej Glitterlima (Limia Perugiae), Blå Lima (Limia Melanogaster), Vildguppy från Rio Contantin (Poecilia Reticulata), Metallpansarmal (Corydoras Aenus) och Fläckig pansarmal (Corydoras Paleatus).
Näst Mayae värdesätter jag den Blå Liman högst. Jag hade ingen tanke tidigare på denna lilla fisk och att jag ropade in dem berodde mest på att få visade dem något intresse. Den glittrar i blått och är mycket livlig. Det ska bli intressant och se om det går att få upp lite yngel av dem. Kanske är jag en av säljarna nästa gång på närdarnas tillställning?
RAS och "Vilka stora öron du har... "
Sammanfattningsvis kan jag säga att kritiken mot henne handlar, föga förvånande, om färg, pigment och öron (!). Hon är rostfärgad, något dåligt pigmenterad på nosen sen är hennes öron för stora, de är för brett och lågt ansatta. De här invändningarna och att hennes ögon är något för ljusa kan kvitta anser jag.
Däremot är andra invändningar desto viktigare. Hennes i mitt tycke något för långa rygg beror tydligen på att skulderplaceringen är något framskjuten. Benställningen är något fransysk och armbågarna något inåtvända.
Hon är lite hastrång och har något lösa armbågar och handlovar i rörelse.
Det här har med rörelseschema och förmåga att förflytta sig ekonomiskt och skadefritt på sikt. Nu var inget av det här av någon allvarligare karaktär, men ändå värt att notera och ta till sig.
En tanke som slår men när jag tittar på de 103 punterna är att den här genomgången väl borde räcka för att garantera rastypiskheten för RASprotokollet. Det kan väl knappast vara ett självändamål att behöva ställa hunden för att komma fram till ett liknande resultat.
En annan tanke kring RAS är att jag tycker att man borde fundera på om det inte är rimligt att sätta upp vissa minimikrav för hur ett MH ska se ut. Att ha gjort MH med sin hund är alltid bra, men ett genomgånget MH säger ingenting förrän man tittar på hur den beskrivs. Trots allt så skänker rasklubben en viss legitimitet till avel på de hundar som genomfört MH, därför är det rimligt att man sätter åtminstonde vissa minimikrav på en del helt basala egenskaper. Sen får man ändå se till att betona att det är den enskilda uppfödarens frihet och ansvar att välja avelsdjur eftersom det inte heller med vissa minimikrav på vissa egenskaper går att garantera kvalitet.
Egenskaper som jag anser helt basala, oavsett inriktning på sin avel är;
Socialitet
Kvarstående rädslor
Skotträdsla
Då invänder säkert någon med att just den här dagen var hunden inte sig själv eller att den är felbedömt eller...något annat. Men betänk då att det här är RAS det handlar om, inte krav för registrering. Så frågan är om rasklubben ska skänka legitimitet åt parningar mellan hundar som uppenbarligen visar storabrister i viktiga egenskaper? Är man övertygad om att resultatet är missvisande av någon anledning så kvarstår möjligheten att göra sin parning ändå och full rätt till registrering av valpar, men utan rasklubbens välsignelse i det fallet. Rimligen mentalbeskriver man sen hela kullen för att visa att man hade rätt i sina påståenden om att hunden är en god avelshund.
Om det nu är tillfälligheter eller felbedömning det handlar om kanske man också skulle kunna använda korningens mentaldel för att visa att man hade rätt? Det finns så att säga en andra chans.
Vad tycker ni? Är det rimligt?
