lokalingon

Hundarna börjar nog tycka att de kan den här promenaden, men den är perfekt med varierad terräng och natur runt vår sköna sjö.
På sista bilden syns "gröna slätten". Underbar öppen och grön (nåja) plats med oändliga vidder. Tyvärr är den inte tillgänglig sommartid då den är betesmark för kor. Å andra sidan är det de som håller slätten öppen. Vinter, vår, försommar och höst däremot är det en perfekt plats att låta hundarna sträcka ut. Visst slinker det ner lite koskit också, men det får man väl bjuda på.

När jag har börjat att köra drag med Loka så har jag varit precis så opedagogisk som man inte ska vara. Jag har ju i princip bara hängt på henne sele, skakel och pulka och sen har vi kört. Visst, det var först lite läskigt med skrapet bakom och i synnerhet då vi var tvugna att dra över grusade vägar. Men det gick snart över och det gick ju bra med Loka.
Men jag borde nog ha haft min tidigare hund (Schäfern) i åtanke då jag gjorde detta. När jag gick tillväga på samma sätt med henne blev det tvärstopp. Hon bara vägrade gå och frös till is. Det här var något slags tortyrredskap jag skaffat, tyckte hon. Oj då! tänkte jag och kom på att jag nog borde ha vant henne succesivt. Men jag hade ju några år innan gjort likadant med Anton och där var det aldrig några problem.
Jag började om för att göra det här riktigt pedagogiskt, men det var för sent. Allt djävulskap som hon upplevde under de minuter som jag skulle få henne till en draghund upplevde hon igen bara hon kom i närheten av dragselen. Äh, hon vänjer sig tänkte jag. Så jag tog på henne selen och tanken var att hon skulle få gå runt lite med bara den, utan skakel och pulka. Men se det gick inte! Fryser till is igen och blir stående med huvudet mot en vägg. Det var bara att lägga ner drageriet med henne.
Visserligen känner man sin hund så pass att man ungefär vet vad man kan utsätta den för. Men det finns ingenting att förlora på att ändå ta det lite varligt när man introducerar något nytt som pulka med tillbehör. Med Schäfern var det bara dumheter från min sida att gå så fort fram, jag visste ju hur vek hon var. Men jag lät luras av att det aldrig var några problem med Anton. Med Loka gick det också bra. Visst vet jag att hon är starkare mentalt än Schäfern var, men det var ändå dumt att inte ta det säkra före det osäkra.
Efter dagens pulkatur är selen trasig igen! Så det blir till att åka in till skomakaren igen. Det blir bra det tycker nog Loka som säkert behöver några dagars vila. Under morgonens dragtur fick hon slita rätt hårt i ett före med tö som klibbar fast i pulkan och gör ekipaget tungt.
Jag kom att tänka på de spontant uppkomna kommandon som vi utvecklat eftersom nu då vi dragit. Mitt stoppkommando har kommit att bli ett sådant där "Ptroooo!" som man kan kan höra hästfolk använda. Märkligt nog har jag aldrig hållit på med hästar, men det passade väl bra in i sammanhanget och det fungerar. Jag tror att det är bra att inte använda samma kommando som i tex lydnaden. Dessa halter ser helt olika ut liksom kraven. Ett tvärnitande stopp med pulka i full fart är nog inte bara omöjlig, utan kanske också farligt och ett långsamt stannande i lydnaden är inte önskvärt. Därför är det bra att använda olika kommandon så att det ena inte förstör betydelsen för det andra. När jag vill starta eller sätta fart på henne låter det "tja tja!", det funkar det med.

Lite färska bilder på Loka och hennes barlast. Bitvis får någon av ungarna ta kopplet runt en stolpe eller träd, så går vi andra iväg. När avståndet är lagom släpper han/hon kopplet och Loka ger järnet för att komma till sin älskade husse. Då går det undan. Tyvärr är de bilderna svåra att ta med mobiltelefonen som jag hade med mej vid detta tillfälle. Men den sista bilden får illustrera när hon ger järnet.