Återblick och framtiden
Oavsett vilken eller vilka kategorier man tillhör så är det nog bara att acceptera att det hela tiden sker en förändring.
De tidiga Schäfrarna hade en kroppskonstitution som var ändåmålsenlig. Jag tror inte att det går att säga att den direkt avlades fram, utan de hundar som gjorde ett bra jobb användes i aveln. Om de gjort ett bra jobb berodde bland annat på om de var byggda på ett sånt sätt att de kunde göra ett bra jobb och om de höll för det.
När så Max von Stephanitz och grabbarna började samla in och avla på det som skulle bli den moderna Tyska Schäfern, fanns det säkert gott om ändåmålsenliga arbetande hundar att tillgå. Sen tillkom naturligtvis också andra krav på storlek, päls, ståndöron, mentala egenskaper o.s.v. som begränsade urvalet. Intressant i sammanhanget är att den gode von Stephanitz tidigt lär ha sagt att "ingen bra hund kan ha en dålig färg".
Exempel på typer av herdehundar som användes vid "skapandet" av Tysk Schäfer. Överst Bohemian Schäferhund och Altdeutcher Huetehunde
Tidiga Tysk Schäfer såg relativt lätta ut i kroppen och vinklarna var måttliga.
Trots att Schäfern är brukshundarnas brukshund i mångt och mycket där funktion sägs vara ledordet, så tillåts den mänskliga subjektiva föreställningen om skönhet få stort utrymme i aveln.
För egen del ser jag skönhet i funktion. Jag skulle bli mycket förvånad om hundarna på bilden ovan skulle hålla i längden för krävande bruksarbete. I rättvisans namn så fruktar jag inte att en Vit Herdehund kommer att premieras om den ser ut som denna amerikanska vita schäfer.
Det finns än idag Schäferhundar som i mångt och mycket påminner om de tidiga funktionsdugliga hundarna. Föga förvånande är det de man ser som tjänstehundar på många olika områden, dock sällan i utställningssammanhang där de knappast är framgångsrika.
Jag tror att vår ras Vit Herdehund generellt har en sund kroppskonstitution. Dess kroppsbyggnad är på många sätt lik de tidiga Schäfrarnas. Vad vi kanske ska akta oss för är att en del hundar tycks ha en tendens att bli stora och tunga. Där spökar också en av människans svagheter; en stor hund är maffig! Vi har en tendens att driva saker och ting till det yttersta. Handlar det om en stor ras så blir det bättre ju större den är. Dvärghundar ska bli ännu mindre. Trubbnosiga ska ha än kortare nos. Vinklade hundar ska ha mer vinkel. Vita hundar ska vara ännu vitare o.s.v i all oändlighet.
När det gäller min egen ras som uppenbart har en gemensam historia med ovan nämnda, så kan vi inte komma ifrån att den också kommer att förändras. Den påverkas, liksom alla raser, av människans skiftande nycker när det kommer till användningsområden och skönhetsideal. Det senaste är den inslagna vägen att överlåta avelsansvaret till Svenska Brukshundklubben. Kommer det att påverka? Hur?
Men snälla du! kom inte och påstå att albinohundarna på bilderna här skulle vara schäfer!
Hej Jens! Vad roligt att du intresserar dej för Vit Herdehund. Om du kontaktar mej så kan jag rekomendera ett par bra kennlar till ditt kommande valpköp.
Som du säkert är medveten om så är de här hundarna inte albino och färgen medför heller inte på annat sätt till några negativa biverkningar. Om du tillhör dem som kanske har hört att färgen hos Vit Herdehund skulle medföra klåda, dövhet eller ljuskänslighet så behöver du alltså inte längre vara orolig.
Vitfärgade Schäfrar var faktiskt tillåtna enligt rasstandard till 1930-talet. Därför är den svartvita bilden med den vita Schäfern faktiskt en registrerad Tysk Schäfer. I det andra fallet hade jag fel. Den hunden är ingen Schäfer, det är en FCI-registrerad Vit Herdehund! Med den kroppbyggnaden och uppställningen tog jag för givet att det var en Schäfer registrerad i Amerika och ej FCI-ansluten. Men jag är nu upplyst om att så är inte fallet.
För övrigt så kunde man i Sverige och SKK registrera vita Schäfrar som just Tysk Schäfer ända fram till början av 1980-talet.
