lokalingon

Det ger inte en helt rättvis bild då man gör det enkelt för sig och enbart jämför slutsumman vid MT med varandra. Visst den är inte helt ovidkommande eftersom de som konstruerat testet nog har haft en del på fötterna då de satte sina koefficienter på de olika momenten och därmed värderar dem olika. Men det intressanta är var våra hundar plockar sina poäng. Var ska våra uppfödare lägga krutet för att förbättra rasen och sin egen uppfödning? Men lika intressant är det att se om man generellt kan se rasens styrkor.

Om den gamla korningen (maxpoängen var 300) kunde man ofta höra att den hund som närmade sig maxpoängen inte var en bra brukshund. Den var så att säga för mycket hund. Jag tror att detta synsätt många gånger bottnade i att det var svårt att nå dit och på missförstånd av testet. Det testet liksom det nya värderar ju hundens reaktioner. När man i "nya korningen" bedömer till exempel aggressivitet så delas det inte ut högre poäng ju mer aggressivitet hunden visar. "Ingen", "liten" och "måttlig aggressivitet"ger ju mer poäng än "stor aggressiviet". Enligt den här principen är poängsättningen uppbyggd och man vill gynna de egenskaper som är användbara för den arbetande hunden. Därför tror jag inte längre på att utarbeta ett parallellt poängsystem för Vit Herdehund. Ser vi Vit Herdehund som en brukshund finns det ingen anledningen att fundamentalt sätta MTs poängsystem ur spel. Jag tvivlar inte på att det i framtiden kommer att revideras till viss del eftersom det alltid finns detaljer att slipa på, men det får vi lämna hän till SBK och genom vårt nyvunna inflytande, och vid behov påverka SBK inifrån.

Liksom för MH kommer jag att följa upp resultaten för MT. Jag kommer att redovisa de enskilda värdenas snitt. Kanske blir det också en "topp-tio" lista för MT. Den liksom min lista för boldness ska man naturligtvis ta för vad de är, ett trubbigt instrument men som ändå kan visa på en del tendenser. Går det tro att se några samband mellan MTs poäng och boldnessvärde?

I lördags gjorde vi Korningens mentadel vid Södertälje BK. Eftersom arangemanget anordnades av Vit Herdehundklubb så var det en hel del bekanta ansikten där, vilket var roligt, men också en del som jag inte träffat tidigare, kul det med.
Och vad bra att klubben nu markerar sin tillhörighet som rasklubb som brukshundsras genom att anordna Korning och senare MH! Att det sen också blev en bra upplsutning med sju Vita herdehundar gör inte saken sämre. Av dessa sju vitingar blev sex godkända och det är inget dåligt resultat och torde indikera att rasen numer är rätt kategoriserad som bruksras.

För Lokas del gick testet bra, men det bjöd också på en del överaskningar. Jag hade förväntat mej större intensivitet i kampleken, såsom på MH´t, men kampen var ändå så pass bra att den hamnade på "4" på både 5 och 40m.
Att samarbetet med mej som förare och med testledaren blev lite ljumt var väl förväntat eftersom jag vet att hon kan ha svårigheter med att lämna ifrån sig sitt byte i form av vunnen trasa. Den biten har blivit bättre och hon kom ju faktiskt in med den om än med viss tvekan. 
Gripandet hos mej och testledaren var som väntat bra medan gripandet efter trasan som kastats iväg blev mer tveksamt. Det här visar sig också vid gripandet av trasan vid jakten. Hon behöver uppenbarligen konkurrensen för att tända till det där extra.
Den stora överaskningen blev att hon inte svarade på lekinviterna från "socialgubben". Hon stod mest och studerade henne och hennes förehavanden. Men som testledaren sa så är hon inte så intresserad av främmande människor, även om hon på inga sätt är rädd eller ängslig inför dem. Skillnad är det om de har något att leka med, då går det bra. Det såg vi på 40 meters kampen, men också på avståndsleken på MH´t där avståndsfiggen var lagom intressant när hon väl snott trasan ifrån henne.
En annan överaskning och en sida som jag inte sett hos henne är att det finns lite allvar i henne. När släden med den fula gubben i papp kom för nära plockar hon fram sina hotbeteenden.
Vid uthålligheten med trasa i röret jobbar hon i 30 sekunder, men inte vid röret! Istället nosar hon rätt på maskinen som drar in trasan, tar reda på vem som tryckt på knappen och vidare runt för att se om det finns några fler inblandade. Detta med att hon har koll på vad som händer runt själva testmomentet blev jag uppmärksammad på vid den slutliga genomgången med domaren och ser själv sen i efterhand på filmen. Vid skramlet, vid dumpe, vid jakten, vid figurskogen och sen vid röret har hon full koll på vem som är skyldig till att det händer grejer. Intressant!

Hon konstateras vidare som självsäker och trygg i sig själv, bra koncentrationsförmåga, skottfast inte räddhågsen och bra fömåga att avreagera.

Så här hamnade kryssen;

Samarbete förare          3
Samarbete testledare    3
Gripa tag 5 m               5
Gripa tag 40 m             4
Gripa hålla 5 m             4
Gripa hålla 40 m            4
Gripa slita dra 5 m         4
Gripa slita dra 40 m       4
Förföljande                  5
Förföljande gripa          3
Uthållighet                  3
Social självsäkerhet      4
Social nyfikenhet         4
Socialt samspel           1
Handlingsförmåga        3
Anpassningsförmåga    3
Komcentration            4
Avreaktion                 4
Minnesbilder               5
Rädsla                      4
Aggressivitet              4
Nyfikenhet                 4
Skott                        5

Poäng 423, vilket hitills får betrakas som relativt högt för rasen och jag tror det är högsta värdet för en tik.

Observera att MT till lskillnad från MH betygsätter med siffrorna 1-5, där 5 är det högsta betyget.

Jag kommer att försöka göra exteriördelen snart för att erhålla titeln Korad.