Tack så j-a mycket!
Så har vi fått dvärgbandmasken också till Södermanland.
Djungeltrumman...
...går om att det visats upp fina resultat på korningsbanan! Så pass att jag tycks nödgas skriva om topp-tio listan. Det ska bli intressant att se var siffrorna hamnade.
Det är bara att lyfta på hatten och gratulera!
Det är bara att lyfta på hatten och gratulera!
Hokus pokus?
Ja, mot bättre vetande köpte jag ett litet rött hjärta att sätta i halsbandet. Nu är syftet med denna tingest inte endast att understryka min hunds gullighetsfaktor, den ska också skrämma bort fästingar!
Den är nämligen försedd med ett litet batteri som driver en mackapär som alstrar ultraljud. Det här ska tydligen inte fästingarna tycka om!
Om det funkar? Det kan jag inte säga, men hitills har jag inte hittat någon på henne.
Jag får be om att återkomma i ärendet.
Den är nämligen försedd med ett litet batteri som driver en mackapär som alstrar ultraljud. Det här ska tydligen inte fästingarna tycka om!
Om det funkar? Det kan jag inte säga, men hitills har jag inte hittat någon på henne.
Jag får be om att återkomma i ärendet.
Dumbo
Stora öron? jag?
Spårstil och personlighet
Att våra jyckar är unika personligheter har väl inte undsluppit någon som på något sätt umgås med hundar. Att de då också har lite olika stil och strategier när de jobbar borde därför heller inte vara så anmärkningsvärt.
Det jag lite omständigt försöker komma fram till är det kanske inte är så märkligt att de också spårar på sitt personliga sätt som passar just den unika hunden och vid olika förhållanden.
När jag och Loka är ute i spårskogen resonerar jag som så att när det kommer till själva spårandet så är det Lokas paradnummer och inte mitt. Min uppgift består i princip i att få Loka att förstå vad jag vill att vi ska uppnå, dvs följa spåret till slutet och dessförinnan hitta ett gäng föremål som "någon" tappat på vägen. Självfallet vill jag att hon sköter sin del med största möjliga effektivitet och är hon bara motiverad för uppgiften är jag övertygad om att hon gör det efter bästa förmåga. Ibland kanske förhållandena är såna att hon förderdrar hålla nosen mer över backen för att med jämna mellanrum "doppa" och kolla lite extra. Nästa gång kanske förhållandena kräver att hela tiden "suga" i sig doftpartiklarna för att få bilden klar för sig.
Jag kan hålla med om att det känns tryggare och säkrare med "sugstrategin" men det är väl inte min sak att avgöra?
På samma sätt resonerar jag kring att gå i spårkärnan. Hur kan jag avgöra hur hon bäst följer spåret när det blåser? Om Loka tydligt visar att hon vill spåra 2 meter bredvid spårkärnan pga av sidovinden, varför ska jag lägga mej i och tala om för henne hur det här ska skötas om hon sköter sin uppgift att följa spåret och markera "borttappade" föremål? Skillnad blir det naturligtvis om hon inte sköter sin del i arbetet.
En träningskompis har en Terverens (stavas det så?) och när vi spårade på blöta fält med halvhögt gräs så syntes spårkärnan med blotta ögat. Hunden spårar med väldigt högt huvud och såg faktiskt inte ut att spåra men gick perfekt i det nedtramapde gräset. "Han går på synintryck" trodde jag. Men föraren hävdade bestämt att han visst spårade och detta var en stil som många terverenser har. När jag senare såg honom spåra i skogsterräng och det var omöjligt att med blotta ögat se var spåret gick, så spårade han med samma stil och gjorde det bra.
Sen tror jag också att spårstilen kan ändras över tid och efter vilka erfarenheter hunden skaffat sig. Den lär sig eftersom vad som fungerar mest effektivt.
Det jag lite omständigt försöker komma fram till är det kanske inte är så märkligt att de också spårar på sitt personliga sätt som passar just den unika hunden och vid olika förhållanden.
När jag och Loka är ute i spårskogen resonerar jag som så att när det kommer till själva spårandet så är det Lokas paradnummer och inte mitt. Min uppgift består i princip i att få Loka att förstå vad jag vill att vi ska uppnå, dvs följa spåret till slutet och dessförinnan hitta ett gäng föremål som "någon" tappat på vägen. Självfallet vill jag att hon sköter sin del med största möjliga effektivitet och är hon bara motiverad för uppgiften är jag övertygad om att hon gör det efter bästa förmåga. Ibland kanske förhållandena är såna att hon förderdrar hålla nosen mer över backen för att med jämna mellanrum "doppa" och kolla lite extra. Nästa gång kanske förhållandena kräver att hela tiden "suga" i sig doftpartiklarna för att få bilden klar för sig.
Jag kan hålla med om att det känns tryggare och säkrare med "sugstrategin" men det är väl inte min sak att avgöra?
På samma sätt resonerar jag kring att gå i spårkärnan. Hur kan jag avgöra hur hon bäst följer spåret när det blåser? Om Loka tydligt visar att hon vill spåra 2 meter bredvid spårkärnan pga av sidovinden, varför ska jag lägga mej i och tala om för henne hur det här ska skötas om hon sköter sin uppgift att följa spåret och markera "borttappade" föremål? Skillnad blir det naturligtvis om hon inte sköter sin del i arbetet.
En träningskompis har en Terverens (stavas det så?) och när vi spårade på blöta fält med halvhögt gräs så syntes spårkärnan med blotta ögat. Hunden spårar med väldigt högt huvud och såg faktiskt inte ut att spåra men gick perfekt i det nedtramapde gräset. "Han går på synintryck" trodde jag. Men föraren hävdade bestämt att han visst spårade och detta var en stil som många terverenser har. När jag senare såg honom spåra i skogsterräng och det var omöjligt att med blotta ögat se var spåret gick, så spårade han med samma stil och gjorde det bra.
Sen tror jag också att spårstilen kan ändras över tid och efter vilka erfarenheter hunden skaffat sig. Den lär sig eftersom vad som fungerar mest effektivt.
Sajica vadå?
Vetenskapen tycks förvirrad inför denna vackra centralamerikanska ciklid. Jag har nu hittat tre versioner på namn; Cryptoheros Sajica, Cicklasoma Sajica och Archocentrus Sajica.
Tyvärr hittade jag varken denna eller Eldbukscikliden, Thorichtys Meeki, eller andra Thorichtys på auktionen i Örebro.
Men nu vet jag var jag kan hitta dem. Ska bara låta nyförvärven från Örebro gå klart i karantän.
