White Dust
Jag fick nyligen den tråkiga men kanske inte helt oväntade nyheten att Antons brorsa kilat vidare. Det "inte helt oväntade" består i att han var 12 år och hundar lever tyvärr inte i evighet. Dusty var i sina bästa dagar bevakningshund i hemvärnet.
Han representerade de allt färre hundar med "svenska led" och helt utan inblandning från de euro/amerikanska importleden. Man kan se symboliken i frånfället som att de faktiskt dör ut.
Ironiskt nog börjar de nu efterfrågas i avelssammanhang från de mest oväntade håll, men då finns det knappt några tillgängliga längre. Man får hoppas på att det inte prutas på kvaliteten i ivern att hitta ovanliga led.
Sannolikt sätter prestigen med att lätta på de kennelpolitiska mönstringsreglerna alltför stora hinder före rasens bästa. Lösningen kan knappast vara annat än att ändra på rigida mönstringsregler. De efterfrågade hundarna finns ju i viss mån fortfarande oregistrerade!
Han representerade de allt färre hundar med "svenska led" och helt utan inblandning från de euro/amerikanska importleden. Man kan se symboliken i frånfället som att de faktiskt dör ut.
Ironiskt nog börjar de nu efterfrågas i avelssammanhang från de mest oväntade håll, men då finns det knappt några tillgängliga längre. Man får hoppas på att det inte prutas på kvaliteten i ivern att hitta ovanliga led.
Sannolikt sätter prestigen med att lätta på de kennelpolitiska mönstringsreglerna alltför stora hinder före rasens bästa. Lösningen kan knappast vara annat än att ändra på rigida mönstringsregler. De efterfrågade hundarna finns ju i viss mån fortfarande oregistrerade!
Kommentarer
Trackback
