lokalingon

Så är snart detta år till ända och vi kliver in i ett nytt spännande år!
Därför ska jag försöka summera mitt och Lokas snart passerade hundår.

Loka har under året mognat en del även om jag fortfarande kan se en hel del av valpen i henne. Den hoppas jag kunna se länge än. Det underlättar träningen så otroligt mycket att ha en lekglad och sprallig hund. Men jag vet också att det ligger en hel del ansvar också på mej att att valpen i henne ska finnas kvar. Därför fortsätter vi på den inslagna vägen med mycket lekbelöningar och en träning där tjat, nötning och korrigeringar inte förekommer. Träningen ska vara rolig och bara hålla på så länge jag kan se att inte intensiteten går ner. Det här är ju jättesvårt och bygger på att man känner sin hund. Så fort intensiteten gått ner har jag ju kört för länge och det är för sent för denna gång att uppnå det målet. Loka är uthållig och kan hålla skärpa och intensitet uppe ganska länge vid det här laget. Speciellt visar det sig vid det fria följet där mången hund har en tendens till att tappa lusten efter ett tag. Men i och med Lokas medfödda uthållighet, intresse för arbete och vårat sätt att träna där jag aldrig (försöker i vart fall) nöter tills det är tråkigt, så är hon fullt focuserad på uppgiften och inget annat. Däremot har hon en tendens att pga av ivern i fria följet tränga eller ploga istället. Men som jag och min träningsgrupp har konstaterat så är det ändå ett "i-landsproblem". Vi håller på att komma tillrätta också med detta med belöningsplacering, korrigering med koppel eller liknande är uteslutet.

Loka har hunnit med både MH, Korningens mentaldel och exteriör. Hennes mentala prestationer bekräftar i stort sett vad jag redan sett och jag kan inte vara annat än nöjd. När det gäller exteriören var jag mer osäker eftersom jag inte visste var ribban låg när det gäller gul/röda toner, stora öron och snönos. Men uppenbarligen håller hon en kvalitet som åtminstonde är rastypisk. Det är skönt inte bara för oss utan framförallt för rasen att ribban inte är alltför snäv. Vad man än kan luras att tro av det jag skriver på denna blogg och på hemsidan, så ska man ju se att det är en Vit Herdehund man har i snöret. Frågan är bara var gränsen går och hur denna gräns får andra konsekvenser för rasen?

Loka har gjort sin debut i appellspåret och i det stora hela är jag nöjd med hennes prestation där. Det blev inga halvmesyrer. Antingen nollade hon eller så blev det bra poäng och det är typiskt henne. Både hon och jag behöver få mer rutin på tävlandet. Detta var hennes första tävling och själv är jag rätt ringrostig. Men jag tror aldrig att jag blir en sån som åker på tävling varje helg när den säsongen är. Dels jobbar jag i princip varannan helg och dels skulle familjen sparka bakut om jag de återstående helgerna blev borta. En annan faktor är att jag inte ger mej iväg på tävling om vi inte är väl förberedda. Jag anmäler oss inte om jag inte tror att vi har goda chanser för upplyttning. Blir det då som planerat blir vi uppflyttade och använder resten av säsongen till träning inför nästa klass. Skulle vi däremot misslyckas så vill jag nog ha en revanch ganska snart.

På hemsidan och bloggen kommer jag att fortsätta att skriva. Jag kommer fortsättningsvis att skriva om tankar, funderingar och fakta om rasen. Somliga uppskattar det, andra inte. Här kan man lätt falla i fällan att slå ifrån sig dem som inte uppskattar det med att de då inte behöver läsa eller bry sig. Men det tänker jag inte göra eftersom det är med dem som inte delar mina åsikter eller som ifrågasätter mina slutsatser som det blir intressanta diskussioner med. Vill jag endast diskutera med likasinnade, som också jag ibland vill göra, så är väl det inget problem. Nackdelen med det är att det allför lätt blir "klubben för inbördes beundran" och man stagnerar i sina ståndpunkter. Utvecklas gör vi alla lättare om vi blir ifrågasatta och vi verkligen måste pröva om våra argument håller. Som jag skrev tidigare så är det också fler som läser här än som ger sig in i diskussionerna och det tycker jag också är okej. Man kanske ännu inte bildat sig en åsikt som man är beredd att offentliggöra, men det viktiga är att det sker en process där man genom olika argument skaffar sig en uppfattning.

En sak har bloggandet lärt mej i år. Hur galet man än tycker att något är så ska man akta sig för att medvetet eller omvedvetet peka ut någon enskild offentligt. Jag gjorde det misstaget att använda ett konkret exempel för något som jag lika gärna hade kunnat skriva om i mer allmänna ordalag. Syftet var aldrig att peka ut någon, däremot använde jag denna som exempel för något som vi borde passa oss för. Exemplet var aldrig namngivet, men identifierbart om man kände sig träffad eller ville luska lite i offentliga källor. Visst kan man tycka att det man gör ska man också kunna stå för och kunna förklara, men människor är olika och hanterar sånt här olika.
Jag kommer fortsättningsvis inte bara ducka för sånt jag tycker är galet, men jag ska hantera det annorlunda. Jag vill också passa på att be om ursäkt för mitt sätt att hantera det gällande fallet även om min ståndpunkt i sak kvarstår.

Gott nytt hundår på er!